Inte till salu

Löjligt och förolämpande. Fel forum. Medan årets Pride-parad på sedvanligt vis fylldes av allehanda banderoller och medverkande, från globala dataföretag till lokala pizzafirmor, irriterades opinionsbildare på nätet över att djurfrågor (orättfärdigt) ska ha pressat sig in i paraden.

Skulle inte också djur och djurs rätt få vara med i det mest toleranta och generösa kärlekståget? Opinionsbildarnas reaktion tycktes både hjärtesnål och missriktad.

Men deras invändning är intressant, särskilt då djurfrågor har en lång historia inom gayrörelsen. Vid det senaste sekelskiftet, i Europa, fanns djurrätt och gay med i den allra första Pride-paraden i Stockholm 1998, som även var Europride det året. Året därpå förkunnade Gay Straight Animal Rights Alliance (GSARA) i amerikanska Salt Lake City: ”Human rights, Animal Rights… The only difference is Ignorance”.

GSARA:s slagord kan diskuteras och ifrågasättas, men om djurfrågor tas på allvar ligger det något i att kunskap har betydelse. Hbtq-rörelsen har haft stor nytta av att kunna visa på fakta om djurs sexuella variationer och könsbyten – fakta som fram till 1999 och Bruce Bagemihls dokumentation Biological Exuberance var tabu bland världens biologer, etologer och sexologer.

Utan tvekan har djurs queera vittnesbörd sågat de homofoba argumenten om homosexualitetens onaturlighet vid fotknölarna (trots att djur inte kan vara naturlag för människors etik och politik, läs gärna min artikel ”Naturligt” på Aftonbladets kultursida). Ingen naturfundamentalist kan längre påstå att homosexualitet inte är ”naturligt”!

Sorgligt nog har djurs queera existens fått stolthetsparadera utan att hbtq-rörelsen i stort erkänt samhällets totala och kommersiella förtryck av djur: det reproduktionsmässiga och sexuella utnyttjandet av djur i animalieindustrierna respektive porrindustrin, i natur- och djurprojekt med heteronormativa perspektiv i kulturen, forskningen och naturfilmsbranschen.

Och det trots att mänskliga handlingar alltid torde vara intressanta. I den mån människors handlingar påverkar djur måste det vara en fråga för samhällets kultur och politik. Människors relationer, också till djur vars kroppar görs till mångmiljardindustri, berör det mänskliga samhället.

Sådan mer helhetsinriktad och solidarisk aktivism har envisa representanter, men deras tankar lever ännu i marginalen. Malmö FI är ett undantag, kommunmanifestet låter djuren ingå som de frivilliga och ofrivilliga samhällsdeltagare de är. Förhoppningsvis kommer vi att se Vänsterpartiet (och de andra partierna) slå följe: mänskliga rättigheter och djurrätt är inte jämbördiga men de kan och bör hålla varandra i handen.

En ljusning som delas av forskningsvärldens queer och straighta feminister. I pionjärerna Carol J. Adams och Lori Gruens senaste antologi – Ecofeminism, Intersections with Animals and the Earth, Bloomsbury, 2014 – samsas och bråkar hbtq, socialister, funkisstudier och postkoloniala studier självklart tillsammans; forskning med maktordningar och perspektiv som även inkluderar djur har idag över tjugo år på nacken.

Antologin kräver förkunskaper, ändå utgör Adams och Gruens bok en aktuell påminnelse om att svensk samhällsforskning, och inte minst den politiska debatten, inte alltid ligger i framkant.

Den mänskliga exploateringen av djurs könsorgan och reproduktion är kopplad till hur heteronormativiteten formats och uttryckts i det europeisk-patriarkala samhället. Kanske nästa Pride kan bjuda på djupare kunskaper om det historiska djur-hbtq-perspektivet. Visst har människors politiska hjärtan plats för djur och djurrätt i Pride-paraden.

Lisa Gålmark, författare till bland annat Skönheter och odjur (2005) och den kritiska samlingen När kultur blir natur (2013)