Varför måste mänskliga rättvisesträvanden innefatta kritik av människors behandling av andra levande varelser? På vilket sätt innebär feminismer som inkluderar andra varelser en inkludering av alla världens människor?
Att mänskliga handlingar och samhällen påverkar andra varelser både inom samhället och i det fria, i det vi traditionellt kallar miljö eller natur, är något människor inte gärna talar om. Relationerna till andra varelser erkänns inte i lagstiftningen som relationer och ingår inte heller som viktiga i vad som anses vara grundläggande kunskap, exempelvis i skolans läroplaner.
Men relationerna har och har haft djupgående och långtgående verkan – på varelserna och på oss själva, som samhälle och som individer.
Antalet fria varelser har decimerats till hälften i jämförelse med 1970-talet till följd av biotopförändring och biotopförstörelse, bebyggda och asfalterade marker, nedhuggna skogar, bortsprängda dalgångar och bergsmassiv, utfiskade, förgiftade och demolerade vattensystem. Inom de mänskliga samhällena har mängden djurindivider samtidigt eskalerat och försvunnit; mänsklig djuruppfödning till slakt för produktion av animalier omfattar i dag över sextiofem miljarder dödade djur årligen.
De fria djuren påverkas av behandlingen av de instängda djuren, biotopförstörelsen beror till stor del på den storskaliga uppfödningen för animalieproduktion. Båda relationerna har utsläckta kroppar som absolut och konkret slutresultat.
För att skilja på själva varelserna och de mänskliga föreställningar som skapats om dem bör ”djur” erkännas som en av människor socialt och politiskt skapad kategori, förenad av den mänskliga överordning och behandling varelserna utsätts för. Eftersom varelser i djurkategorin har egna liv, och intressen av att leva artegna liv, drabbas de av patriarkala samhällens etik, politik och näringsverksamhet. Genom de livsförnekande uppfödningssystemen, genom slakten, genom att jagas till döds, genom att fördrivas från naturområden.
Med början i det tidiga 1900-talet har världens animalieindustrier via reklam och propaganda fått människor att trängta efter en elitär livsstil där slaktprodukter ingår som symbolmättad huvuddel. Vad branschen talat tyst om är de utsläpp av kväve och ammoniak, klimatgaser som metan, dikväveoxid, koldioxid, och den markförstörelse, vattenförbrukning och markåtgång med mera som nu överskuggar alla andra branschers inverkan på människors försörjning.
Vad animaliebranschen inte berättar är: När världen förtär de egna planetära medvarelsernas kroppar och biotopiska hem, förtär den samtidigt sina egna framtider.
Berättelsen börjar i en historiskt rotad inflytandehierarki med skapade spelregler och system som är större än spelarna själva; en elitmaskulin hållning som betraktar den andra som någon att antingen söka undertrycka eller förgöra. Kategorierna kvinnor, yngre och kroppsarbetare, det vill säga samhällenas överväldigande majoritet, har uråldrig och aktuell erfarenhet av samhällsordningar i vilka makt är lika med rätt att utnyttja och härska över andra.
Samhälleliga förhållningssätt som börjar i relationen till andra varelser och fortsätter i relationer till andra människor där cirkeln sluts i förstörelsen av jordklotets livsuppehållande system.
Ett annat ord för detta beteende, denna kultur, är förakt för svaghet: Ser du någon i underläge, ser du någon du kan använda – bruka tillfället för egen vinning. Motsatsen till fascistoid hållning heter sympati och solidaritet: Ser du någon i underläge, ser du någon du skulle kunna använda för egen vinning – bruka istället tillfället för att stärka denna någons eget försvar.
Men de ekonomiska spelreglerna erkänner inte sympati och solidaritet som värden. Snarare skruvar de åt tumskruvarna i den svaghetsföraktande hållningen och gör den till materiellt förverkligad ideologi: Biotopförstörelse, kroppsförstörelse och kroppsexploatering kan bokföras som intäkt, ackumuleras och belönas som pekuniär vinst.
Från den ekonomiska modellens botten strömmar de mångas arbete uppåt, transformerat till kapital på bankkonton som de privilegierade kan debitera för att själva komma undan verksamhetens förlopp: Beordra att dörrarna är reglade från insyn till det löpande slaktbandet – arbetsstressen, skadorna och ångestskrina. Ta direktflyg till metropolerna när ekosystemen kollapsat och utvecklats till naturkatastrofer och flyktingkriser.
Det är ett privilegium att kunna tänka bort utrotningen och slakten av varelser i kategorin djur; att kunna se bort från konsekvenserna för medmänniskorna utan att ens eget vardagliga liv påverkas till det sämre.
Bristen på respekt för andra varelsers egenvärde och lidandeförmåga, bristen på erkännande av andra människors och andra varelsers rätt att leva fritt, bidrar till den ekologiska och ekonomiska kris som först och värst drabbar världens mänskliga underklass – till största delen kvinnor och yngre. Kroppdestruktionen för föda uttrycker samhällets våldsamma förhållningssätt: Så här löser vi näringskravet, så här bemöter vi andra varelser, så här löser vi konflikter. Så här våldsamt beter vi oss fast vi inte behöver. Så här tanklöst och känslolöst äter vi sönder världen.
Och det trots att förverkligandet av rättvisa och mänskliga rättigheter förutsätter hands off från exploatering av andra levande varelser: Utan omställd livsmedelsproduktion i vegetabilisk riktning minskar chanserna att häva miljöförstöringen och klimatproblemen, ökar riskerna för torka, färskvattenbrist och markbrist, översvämning av öar och kuster, konflikter och påtvingad migration.
Feminismer med utvidgade, ömsesidiga, respekterande, strävande grundprinciper kan vända utvecklingen genom fördjupat motstånd: Du har inte rätt att kontrollera mig, jag har inte rätt att kontrollera dig, din frihet är lika viktig som min, min frihet är lika viktig som din. Världstillvända feminismer kan revolutionera genom att ta avstånd från alla destruktiva – i längden självdestruktiva – relationer och därigenom vinna världen som unison möjlighet.
Lisa Gålmark Syre nr 9 2016