Det är morgonteve för drygt ett år sedan. Jag slår mig ned i soffan för en intervju om barn- och ungdomsboken Vadå Vegan när någon utifrån studion får ett infall: "Åk hem och ät köttbullar!" Folk brukar fnissa när de får höra om episoden. Vad de inte kan höra är tonen. Den där omisskännliga: "Åk hem med dig din j-a xxx!"
Enligt rådande skollag ska alla skolelever behandlas lika respektfullt. EU:s stadgar, artikel 21 säger att "all diskriminering på grund av kön, ras, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning skall vara förbjuden". FN:s barnkonvention hävdar att barns åsikter ska respekteras.
Men veganer och andra vegetarianer får ingen lunch eller undermålig för att inte säga osmaklig sådan i Sveriges skolmatsalar. En undersökning gjord av Umeå universitet från januari i år visar att antalet vegetarianer har fördubblats och antalet veganer femfaldigats på gymnasieskolorna de senaste fem åren. Skolledningarna tycks anse att detta ökade antal människor ska gå hungriga hela dagarna.
Hellre låter man ungdomar svälta än sänker kommunens kostnader med 800 000 kr per år: Kostchefen Lena Hammarberg revolutionerade för några år sedan Kiruna kommuns matbespisning. Kött från djur blev tillval till en vegobaserad lunch, eleverna blev piggare och kökspersonalens sjukfrånvaro minskade. I siffrorna ingick då inte sparade sjukvårdspengar för minskad risk för cancer, hjärt- och kärlsjukdomar – alla relaterade till animaliskt fett. Inte heller ingick de sparade miljökostnader som följer av lägre efterfrågan på djurprodukter: sänkt energi- och färskvattenåtgång, lägre växthusgasutsläpp och mindre kväve i såväl grund- som avloppsvatten.
Exemplet har inte nått landets övriga skolledningar. Eller vill de inte lyssna? Kanske har man indoktrinerats av dietister som kallar sig neutrala men är utbildade och eller anställda av de företag som säljer köttkosten. EU beslutade nyligen att satsa 80 miljoner för att få folk att köpa mera kött. I Sverige får djurindustrierna obehindrat dra in med propaganda på Sveriges skolor. Arla och Swedish Meats är flitiga försörjare av så kallat informationsmaterial till hemkunskapslärarna och affischer med kostcirkeln från Arla är tyvärr inte en relik från mina egna skolår. I vilken annan bransch skulle det var möjligt? Ikea som solo inredningsexpert för gymnasieskolans sista år? Timbro som enda samhällskunskapskonsult på högstadiet?
Svenskt samhällsklimat klappar sig förnöjt på magen för sin tolerans och humanism men sanktionerar samhälleligt accepterad mobbing i hem, på arbetsplatser och skolor. I medierna har veganer kallats alltifrån grönsaksterrorister till människohatare. I hemmen trakasseras barn av föräldrar och syskon för sitt kostval. Schabloniseringen av veganer är nära total och någon paragraf i brottsbalken typ hets mot folkgrupp eller skydd hos PO finns inte att tillgå. För några år sedan ringde polisen i Kalmar runt till stadens bespisningar för att höra efter vilka som åt veganskt.
Patetiskt? Talande. De vegofientliga har länge fått vind i ryggen av de skraja och partiska. De journalister som skrivit om "vegan" som liktydigt med viss aktivism kan rekommenderas att skicka sina inkomster till Veganföreningens 2 000 medlemmar som sedan bildandet 1976 arbetat med ickevåld. Kanske borde de också fråga sig hur den som i sin vardag är beroende av att Swedish Meats fortsätter slakta och stycka för Ica och Konsums kyldiskar kan sägas se objektivt på frågan.
Heder åt den som kan. För varken tjejer, flator, bögar, blattar eller veganer tänker "åka hem" för att svenska gummor och gubbar med inskränkt världssyn anser så. Här är vars och ens hem vad vi än väljer att ställa på matbordet.
Lisa Gålmark 8 december 2001 Metro kolumnen